Hej, idag var det 1 år sedan jag började "blogga", otroligt vad ens liv kan ändras på 1 år. För 1 år sedan hade jag inte en tanke på att jag skulle sitta här, i mitt rum i Umeå. Jag trodde jag visste exakt hur mitt liv skulle se ut idag. 

 

Såklart visade sig det att jag hade helt fel. Familjens plan då var att vi skulle flytta till Paris efter sommaren i Umeå. Så blev det ju inte riktigt utan vi bestämde oss att vi skulle flytta tillbaka till Umeå. Staden jag aldrig trodde jag skulle bo i igen. Jag visste ingenting om hur mitt liv skulle bli i Umeå, jag visste inte ens vilket program jag skulle gå på gymnasiet.

Sista månaderna i Brux flög iväg. Tanken på att vi skulle tillbaka till allt vi lämnade, började sakta komma närmare. Sista skoldagarna var underbara och allt som hände var på topp. Jag tror aldrig riktigt att jag fattade att allt det som jag hade då snart skulle vara borta för alltid. Bubblan jag levde i skulle spräckas och ett liv i Umeå skulle bli min vardag. Jag saknar alla de fina dagarna, verkligheten som aldrig ville tas på allvar. Det var vi och ingen annan. Den trygghet jag kände då kommer nog aldrig komma tillbaka igen.

Människorna man aldrig kommer att träffa igen saker man aldrig kommer att få göra igen. Vardagen i Umeå är på alla sätt olik den jag hade i Brux. (Bara som att behöva cykla till skolan hehe). Men jag trivs ändå väldigt bra i Umeå och närheten till min släkt är också väldigt trevlig. Men jag tror ingen riktigt man förstår känslan som uppstår förens man själv har upplevt samma sak. En sak är jag säker på och det är att, 1 år framöver kommer mitt liv inte se ut som jag föreställt mig. Man vet aldrig var framtiden har att erbjuda. Kram